Honey, I'm home
Japp, här har ni en som sitter och bloggar hemma hos mamma och pappa. Wait what kanske ni tänker nu, men för att klargöra det hela är jag ju faktiskt bara hemma över helgen. Jag har några grejer jag måste fixa och reda upp med skola och böcker och examen och det ena med det sjuttiofjärde - och eftersom jag inte hade några föreläsningar eller andra planer för slutet av denna vecka hoppade jag på båten hem igårkväll.
Till saken hör att jag hade grym ångest över att åka hem först. Varför? För jag tänkte bara på vad alla andra ska tänka. "Åker hon hem redan, hon har ju just åkt dit?". "Hemlängtan much?". "Hon är ju på utbyte, vad ska hon hem och göra?". Men sen tänkte jag... vad fan, varför tänker jag på vad andra tänker? Mitt liv, mitt utbyte, min tid - mitt val vad jag ska göra av den tiden. Jag kan ju med handen på hjärtat säga att jag högst antagligen ALDRIG skulle åkt iväg på utbyte om jag inte var tvungen. Med det sagt betyder det ju inte att jag inte trivs eller hatar att vara i Umeå - tvärtom så gillar jag det, men jag har ändå absolut noll behov av att komma iväg. Det är inte jag. Jag är nöjd där jag är, och det tycker inte jag är en dålig sak. Så istället för att sitta i Umeå och göra ingenting i fyra dagar, valde jag att åka hem och spendera fyra dagar med mina nära och kära. Och det - det tycker jag är helt jäkla okej.