Nothing's gonna hurt me with my eyes shut

Asså det är rätt länge sen jag uppdaterat denna stackars lilla övergivna blogg. Jag orkar inte ens redogöra för vad jag gjort sedan sist. Inte för att jag gjort sådär häpnadsväckande mycket - men jag är för trött för att tänka tillbaka sådär långt. Så, istället tänker jag nu efter en mycket längre inledning än planerat övergå till det jag tänkte blogga om:
 
Det är april. 12e april. Det betyder att jag har ungefär sex veckor kvar i Umeå. Och tacka gudarna för det! Heh, okej kanske inte riktigt - men jag har haft hemlängtan sen dag ett och det ska bli så otroooooligt skönt att komma hem. Är det okej att känna så? Det får lov och göra det nu helt enkelt. I can't do anything about it. Jag har träffat en massa awesome människor här och det är klart att det känns lite ledsamt att åka härifrån.. men jag hör nog inte hemma här. Vilket också är anledningen till att jag tagit ungefär varje chans jag fått att åka hem. Men som sagt - sex veckor kvar (plusminus några dagar antar jag, jag har ju faktiskt inte räknat) och dom veckorna kommer säkert utan tvekan bli supernaajs! Det väntar beerpong-turnering, kalas, förhoppningsvis massa sol, Brännbollsyran, Amazing Race med vår buddygroup och ja.. jag försöka göra så mycket möjligt nu. För vår i Umeå är nog minst lika awesome som vår i Vasa, och då kan man inte klaga.
 
Summa sumarum så är allt bra här på andra sidan sjön (eller ja, inte vet jag ju var ni sitter och läser det här förstås...) och om vi inte hörs på ett tag så vill jag bara säga PUSS, KRAM OCH HA DET BÄST!
 
Upp