CHARMLOTTAS

I fredags kom en kvinna fram till mig på torget och undrade om jag hade tid att skriva under en namninsamling. Jag frågade förstås vänligt vad det handlade om men när kärringen (jepp, hon gick från kvinna till kärring rätt snabbt) började förklara vad namninsamlingen var för (eller snarare emot) kände jag hur mitt goda humör försvann. Hon kom från Aito Avioliitto och hon stod där och förklarade att en riktig familj består av en mamma, en pappa och barn. Att två pappor inte ersätter en mamma. Att två män och två kvinnor inte ska få adoptera barn. Att det vore fel att förstöra barnens liv på det viset, barn behöver en mamma och en pappa. Hon ville alltså veta om jag kände för att skriva under namninsamligen mot regeringsförslaget om att samkönade par ska få adoptera barn. Jag avbröt henne någonstans i hennes utsagor om "kärnfamiljen" och sa att jag inte alls var intresserad av att skriva under det.

 

Vad jag egentligen hade haft lust att göra var att riva hennes jävla papper ur händerna på henne och be henne dra åt helvete. Vem är dom att stå där och påstå att ett barn behöver en mamma och en pappa? Ett barn behöver bara en sak och det är kärlek. Och kärlek, det kräver inte en mamma och en pappa. Jag lovar och svär, dom flesta dagarna önskar jag att vi kunde spola fram tiden tills alla trångsynta människor lämnat denna jord och tagit sina ruttna åsikter med sig. Den riktiga familjen behöver bara kärlek. Oavsett om den kärleken kommer från en mamma och en pappa, en pappa och en pappa, en mamma och en mamma, bara en mamma eller bara en pappa. Så det så. Mera kärlek åt folket säger jag!