Jag har nog nått min gräns, det blir min sista gång

Känslan när man efter 14 timmar mer eller mindre konstant kandiskrivande äntligen är klar att lämna in arbetet. Det är liksom sådär AMAGAAAAD JAG VILL BÅDE SKRATTA OCH GRÅTA SAMTIDIGT. Ungefär. Men jag har ingen annan att skylla än mig själv. Jag har haft sex veckor på mig, och jag har sparat skrivandet till tre sista dagarna typ. Lite hade jag börjat på men största delen av arbetet har jag skrivit idag. Så, första deadlinen är om en timme och bara Sally läst igenom det så att jag inte har några extrema astvfle så skickar jag iväg skiten. Imma be like I donut care typ. Om någon säljer självdisciplin på burk skulle jag kunna lägga in en beställning på typ 573202 liter. Tack på förhand.
 
Nej men jag har befunnit mig i en bubbla denna dag. En bubbla bestående av lagstiftningar, föreskrifter och avhandlingar. Och typ sju koppar kaffe. Och en promenad med Sara som var så jäkla välbehövlig - min hjärna skulle nog exploderat om jag inte fått lite frisk luft.
 
Snart får jag sova och tro mig - det kommer vara uh-mazing. Jag var rätt överygad om att denna dag aldrig skulle ta slut när jag vaknade imorse. Peace out, puss!
 
Upp