Melvin och ett stycke färsk Umeåbo

Här är han: mannen i mitt liv. Jag menar.. titta på honom. Jag bara dör. Han kan mycket möjligt vara det sötaste som finns på denna jord. Jag börjar typ gråta bara av att titta på bilderna här. Hur kan man sakna en liten plutt såhär mycket efter bara en dag? DENNA HUND ALLTSÅ!!!
 
Men till något helt annat - nu är jag sådär officiellt Umeåbo för några månaders tid. Hur det känns? Jag har inte fattat att jag är här ännu. Det känns jätteknasigt. Superduperknasigt. Men ändå bra. Snällaste Emma har tagit hand om stackars lilla Lotta på bästa möjliga sätt hela dagen idag, och även om det kanske skulle vara bra att behöva stå på egna ben helt och hållet utan någon att luta sig tillbaka på är jag otroligt glad att hon är här! Nu ska jag försöka ta mod till mig och smyga ut till köket. Scary stuff detdär med gemensamma kök vet ni!
 

Om mig

Lotta Ingman, 23 år ung/gammal bosatt i Vasa. Studerar på Hanken. Här får ni läsa om min inte alltid allt för fabulösa vardag, men ändå saker som jag känner att jag vill dela med mig av. Och för alla er som tar er tid att läsa: PUSS OCH KRAM!

Till bloggens startsida

Kategori

Arkiv